Vad händer med mig?

Alltså de är lite knäppt. Förut har jag inte kunnat gråta på jättelänge när jag lixom faktiskt vill gråta. Jag kunde lixom inte få fram tårar så att säga.. fast jag ville de.. de var lixom slut på tårar. Jag kunde aldrig gråta till filmen och har inte förstått varför man gör det häller.. lixom de är ju bara en film! eller hur?
Men nu på senaste tiden faktiskt, nog sen jag såg Passion if the christ då jag grät jättejättejättemycke kändes de som.. bara satt och skakade och grät och bad a, så gråter jag ändå ganska ofta till filmer.. men bara när jag är själv.. Jag har gråtit till "mamma vid 16" och idag grät jag till "Det näst bästa" jag lixom känner mera medlidande med karaktärerna.. båda filmerna har ju mycket med relationer att göra.. problem innom relationer och livsval.. hm.. de är ofta sånt jag påverkas av.. de är de jag tycker är intressant att höra. Om folks relationer. Jag höll nästan på att gråta lite på timmernabben när en tjej pratade om sin uppväxt och samtidigt så ville jag skratta för att hon hade en sån skämtsam ton i sin berättelse.. m. De ska jag fundera vidare på och komma tillbaka om .. relationer och livsval..sånt är häftigt..

Vad mycket punker jag gör! och nästan ingen styckeindelning! Fy skäms på mig!
/susanne