27 Maj 2008

Jag har inte sovit så bra de senaste nätterna. Jag har gråtit över saker som har försvunnit, saknats eller förändrats i mitt liv. De gjorde mig förändrad i skolan och de sociala livet. Först trodde jag att de var för att jag mörblerat om och sängen nu står på den plats där mamma berättade att pappa var död. Att platsen var "dödens plats." Därför har sängen aldrig stått där förens nu.

Men sen kom jag på varför jag gråtit. Varför jag inte kunnat sova. De var för att allt var förändrat. De är snart slut på nian. De är början på något nytt och okänt. De stressar mig inte. Jag lyssnar på ny och "annan" musik. Ja, jag har till och med köpt en ny väska. Allt är annorlunda. De gjorde mig annorlunda och känslig. Jag ville ha något som var gammalt och bekant. Jag tänkte snart gå och sova på soffan för att bara få något välbekant. Jag var desperat!

Då kom värmen innom mig. Jag kom på något som var som vanligt! Gud! Käraste godaste Gud! Gud är som han alltid är och alltid kommer att förbli! Gud!
Leendet spred sig på mina läppar och jag suckade lätt. Nöten var kläkt! Gud är som vanligt och de tackar jag för. Nu äntligen kan jag sova igen!

/susanne