fredag 29 augusti 2008

Ett bönesvar om att ta Gud på allvar!

Jo de var så att en morgon i sommar när jag var uppe på mitt landställe utanför Skellefteå så tänkte jag mycket på hur om jag tar Gud på allvar. Jag förväntar mig jättemycket av honom. Jag känner inte alltid att jag är särskilt seriös mot Gud och hela den kristna innebörden! Allting om Gud var bara förgivet för Susanne.

Så jag bad en liten bön att Gud skulle hjälpa mig att bli mera seriös i min tro.

Och så blev de!

Jag gick ner från mitt lilla loft och slog på tv:n. TAMTADADAM! De var ett program om kristendomen på svt. Jag kommer in då en kvinna med lite brytning står och pratar om Gud. Hon pratar om att Gud alltid tar dig på allvar och är med dig alla dagar! Men också att han vill att du är med honom och att du tar Gud på allvar! För han vill vara med dig genom allt! Han är kärleken.

Ojoj! Susanne vill sjunka genom stugan och ner i jorden.. "Förlåt Gud!!!!"

Gud vill att vi tar honom på allvar! (Han är inte en clown på ett lulligt moln som sitter och tittar på dig när du står och skrattar åt hans clownnäsa.. De var ett otroligt grovt exempel som säkert bara jag försår.) Gud är alfa och omega! Han lever i dig så lev i honom! Sätt dig tillit till Honom och ge honom ditt allt! Ge Honom din glädje och sorg! Ge honom ditt liv! För på något vis har Han de redan! Han kan ändra det på en sekund! Men han vill att du ska ge det till Honom! Dela ditt liv med Honom och leva i Hans plan för dig! Ta Honom på allvar för Gud tar dig på allvar! Ta ditt liv på allvar! Gud lever i och älskar dig!

/susanne!

söndag 24 augusti 2008

Dagens bibel! :D

Nu har vi vad jag kallar de " dagens bibel " på bloggen -->
Tack Arvid för tipset!

Vill du också ha en sådan på din blogg? skapa en liten fräsig spalt och gå in på bibeln.se och klicka på "Dagens bibelord på din webbplats?"

/susanne

Hjärntvättad?

Det här med att vara eller att inte vara hjärntvättad är något jag verkligen funderat jättemycket över och mått ganska dåligt över faktiskt. Finns Gud eller är jag helt enkelt hjärntvättad? Ska jag vara helt ärlig vet jag inte om Gud finns men jag tror att han finns. Jag vet inte om jag är hjärntvättad men jag tror inte det. Det är skillnad på att tro och att veta. Jag tror på Gud, jag tror att han finns och att han finns här för oss men jag vet det inte. Men om man skulle veta det skulle det inte finnas någon tro och inte heller något val om hurvida vi vill tro eller inte. Gud har gett oss den fria viljan för att vi själva ska få välja om vi vill tro eller ej. Jag har valt att tro. Jag tror inte att jag är hjärntvättad! Den tid jag levt med Gud har varit min lyckligaste tid i livet. Jag mår bra av att tro på Gud. Jag tror inte folk som är hjärntvättade eller med i någon konstig sekt mår bra, jag tror inte de är genuint lyckliga. Det är jag! Jag har aldrig heller känt mig tvingad att tro på Gud och så länge man har den fria viljan är jag säker på att man inte är hjärntvättad!

/matilda

lördag 23 augusti 2008

Hjärntvättad! BIG NO NO!

Vi är inte hjärntvättade, vi är ingen sekt, vi är inte psykfall som inbillat oss att Någon vet om våra problem, Vi är inte ute efter att fler ska joina sekten, vi är ute efter att fler ska lära känna den kärlek, vi är så djupt förälskade i!
Gud älskar dig! Dag in och dag ut! var inte rädd för Honom! För att han älskar dig!
/susanne

Vändpunkt

Livet är fullt av vändpunkter, bra och dåliga. En livstid är lång och under den hinner man gå igenom flera olika faser. Vissa perioder är lyckliga och roliga att leva medan andra är fulla av depression, ångest och olycka. Det är bra att det kommer vändpunkter som gör att vi kommer framåt i livet och inte stannar. Den absolut största och viktigaste vändpunkten i mitt liv skedde sommaren 2007. Jag konfirmerade mig den sommaren.
Tänk att tre veckor kan förändra ens liv så otroligt mycket. Jag tror aldrig jag har gråtit så mycket som jag gjorde under de tre veckorna men jag har samtidigt aldrig varit så glad, så lycklig och inte heller känt mig så älskad, accepterad och betydelsefull.

Samhället vi lever i idag är fullt av osynliga regler om vad vi ska tycka och tro, hur vi ska bete oss och leva.
Jag har alltid blivit hanterad som den kristna tjejen. Hon som tror på Gud. Det är inte så att jag blivit mobbad för det eller att folk sagt att jag är dum för att jag gör det men det har alltid varit så. Jag har alltid varit den kristna tjejen. Många gånger har det känts väldigt ensamt och jag har många gånger börjat tvivla på mig själv och min tro på grund av det. Men jag har aldrig varit ensam, Gud har alltid funnits där och han kommer alltid att göra det. Han finns till för oss och vi finns till för att han har skapat oss. Är inte det ganska fantastiskt egentligen?! Han gav oss livet men vi vände oss bort från honom. Då gav han oss sin son, hans ende son kom till oss och befriade oss. Gud älskar oss. Han älskar oss så mycket att han offrade sin son för att befria oss från våra synder.

Sommaren 2007 var jag inte längre den kristna tjejen, jag var inte längre hon som tror på Gud. Jag gjorde det fortfarande, mer än någonsin, men det var inte konstigt utan helt normalt. Jag var inte längre ensam med min tro, vi var fler och vi förstod varandra på ett helt annat sätt. Vi hade en samhörighet som inte går att förklara med ord. Det var en sådan fantastisk gemenskap. Vi levde tillsammans under tre veckor och under den tiden fick man chans att lära känna varandras både bra och dåliga sidor. Man öppnade sig och gjorde sig sårbar. Personer som gör sig sårbara är mycket enklare att skada och göra ledsna men ändå gjorde man inte det. Alla visade stor hänsyn och empati. Allt var nästan för bra för att vara sant.

Under dessa tre veckor utvecklades jag otroligt mycket som människa. Jag fick chans att utveckla min tro och göra den till min egen. Jag fick verkligen tillfälle att lära känna mig själv. Jag hittade ett inre lugn, men också en inre glädje. Jag var lycklig de här tre veckorna i mitt liv. Lycklig på riktigt.
Många av livets stora och viktiga frågor togs också upp och jag fick chansen att tänka över och diskutera dem med andra. Mitt synsätt på livet förändrades enormt. Man har bara ett liv och man kan aldrig leva om det. När jag dör vill jag kunna se mig själv i spegeln och tänka att jag är nöjd med det jag gjort av mitt liv, att jag har gjort något meningsfullt för mig och andra, att jag betytt något. Jag vill vara lycklig.

Livet är fullt av vändpunkter, både bra och dåliga. Det jag vill säga med denna text är att hur dåligt man än mår kommer det alltid en vändpunkt. Och hur dåligt man än mår och hur övergiven man än känner sig finns alltid Gud vid ens sida och stöttar en. Gud överger oss aldrig, det kan vi lita på!

/MATILDA

torsdag 21 augusti 2008

Kristen i skolan igen...

Hjälp! Alltså jag fattar inte hur ni underbart starka människor överlever! Jag har börjat tvivla efter bara 3 dagar utan någon "känd" kristen i skolan. Jag kan stå där vid busshållplatsen och tänka "Tänk om Han faktiskt inte finns" Men då måste man tänka annorlunda! För Gud finns visst! Han gör mig och en miljard människor glada och lyckliga! Och varför i hela fridens namn skulle jag någonsin sluta med något som gör mig glad?! Gud är där i skolan och på jobbet i hemmet och hos kompisen! Han kan bo överallt och han vill bo i ditt hjärta! Gud har bevisat för mig att han faktiskt finns, trots allt dåligt som jag har hatat honom för! Han har bevisat för mig att han finns! och jag har en miljard till bevis! De är en på sex, de är inte dåligt! Det är nog flest bevis de finns för något!

/susanne

tisdag 19 augusti 2008

Kristen i skolan! GAAH!

Okej. Idag tar jag itu med ämnet eftersom att jag inte känt av detta förens nu.

Eftersom att jag alltid har gått i samma klass som mina kusiner och de också alltid varit kristna så har de aldrig varit ett problem för mig att vara kristen i skolan. Jag har aldrig känt pressen eller vad man ska kalla den för att faktiskt vara ensam kristen i sin klass. Om man tänker en liten snabb sekund på Gud i klassrummet och sen bah "oj, jag är nog den enda som tänker på Gud av alla av oss här inne. Jag är nog den enda som tänkt på Gud (på ett kristet vis) här inne.) hm, ojoj! Hur ska de här gå!

STEG NR 1. Du behöver faktiskt inte säga att du är kristen från ruta nummer ett. Låt de ligga hemma och i kyrkan där du känner dig trygg! Många dömer kristna fort. Därför tycker jag, som du kanske säkert redan tänkt 1001 gånger, att de ska ligga lågt. Låt dem lära känna dig först! Jag har faktiskt inte några planer alls på att berätta för mina klasskompisar att jag är kristen. Men om man lär känna de först och de kanske frågar vad du ska göra den här fredagen. Oftast så går samtalet så här väldigt ofta.. i alla fall från min högstadieskola.

Man möts på busshållplatsen
"Hejsan! Vart ska du då?"
"a, jo jag ska in och dansa och vara med kompisar"
"Jaha! Dansar du? Vart då?"
"I hammarbykyrkan, ungefär vid globen."
" I kyrkan?! kan man dansa där?!"
"a, eller alltså de är jag och mina kompisar som har en dansgrupp tillsammans."
"Aha, men är du "sån här kristen?"
"ja."
"aha.. De syns inte"
"Hahahaha! Hur skulle de se ut då?"
" ehe, nä jag vet inte...^^ "

Man döms inte lika hårt om man tar de när man lärt känna varandra och som de kommer, lite grand mellan fyra till sex ögon.

STEG NR 2. DU BEHÖVER OCH SKA ABSOLUT INTE KUNNA ALLT OM KRISTENDOMEN!
De är inte friskt, inte normalt, inte bra att kunna allt om kristendomen. De ska helt enkelt finnas frågor att ställa, de kallas Tro! Folk kanske bombar dig med frågor och du känner dig som en liten sketen myra som förvandlas till ett litet sketet gruskorn.

"blablabla... Varför finns de orättvisor om Gud nu är så perfekt och allt ska vara så bra?! Varför finns de hat, krig, olycka och elakhet?"

"Jag vet inte. Men jag kan kanske prata med någon som vet och meddela dig så fort jag kan!, Jag måste ju faktiskt inte veta allt"

"Men du är ju kristen du ska ju kunna väll."

"Jag vet hur man är kristen men inte allt om den, de är inte meningen häller. Men du hade några bra frågor där. Dom ska jag tänka på!"

Var stark i din tro mot dina vänner och bekanta! Visa dem vem Gud är om de vill veta! för Gud är kärlek! Hos Gud är de älskade! Jag tror att de vill veta de!

/susanne

söndag 17 augusti 2008

Matildas första inlägg...

God kväll kära vänner! eller god natt kanske man ska säga... Det är jag som är Matilda:D Tyvärr måste jag säga att jag är jättetrött och måste gå och borsta tänderna innan jag somnar här framför datorn, måste erkänna att jag hade tänkt att mitt första inlägg skulle vara lite längre och "djupare" men som sagt håller jag på att somna... men innan jag går och lägger mig vill jag komma med glädjande besked, besked det inte går att få nog av att höra och ta till sig, besked du aldrig någonsin får glömma bort! Gud älskar dig! Gud älskar dig, mig, din granne, alla på hela jorden, han älskar oss för precis dem vi är! Han älska oss till och med mer än vad vi förtjänar! Tycker du inte han förtjänar lite tacksamhet för det?!
med dessa ord önskar jag er alla en riktig god natts sömn.

Gud Välsigne Dig!

/Matilda

fredag 15 augusti 2008

My savior my God

när ett plus ett blir 2

Jag gratulerar alla ni som läser! Matilda, min kära konfakompis är delägare till denna blogg! underbart tycker jag! Hon kommer att blogga lite då och då om kristendomen och saker som händer i hennes liv. Kristendom ur två perspektiv! HÄRLIGT! inte sant? så nu kommer Matildas inlägg få underskriften "/Matilda" och mina kommer se exakt likadana ut om innan nämligen...

/susanne

tisdag 12 augusti 2008

Om att följa hjärtat

Bara ett impulsinlägg.. lär bli många sådanna!

Lektion nr1 : Om att följa hjärtat!

Jag tror inte att så många följer hjärtat idag i vårat samhälle. Iaf inte i stockholm som jag ser på saken.. Många bara försöker leva idealsvennen. Plugga dig upp på den trånga jobbmarknaden. Jobba arslet av dig för att ha råd med lägenheten på Södermalm. Gift dig. Skaffa två ungar och gå i pension. Åk på en välförtjänt semester med hela släkten så att pensionsbesparingarna halveras. De är så jag hör svenska folket tänka om sig själv. De kan ju bara inte vara rätt!

Sverige är ett bra land. Kanske lite för bra. Vi gör vårt. Vi är ett konstigt land. Vi tänker mer på de materiala än att vara en god medmänniska till andra länder som verkligen inte mår bra!

Alla människor har drömmar! Jag säger absolut inte att dom inte har det! jag säger mer att man ska slita lite mera för dem! Många har inte tid. Många kanske inte vågar för att de inte riktigt passar in på "dagens livsstil" eller att vännerna tycker du är lite skum om du pratar om att ta dina anatomikunskaper och bli läkare utan gränser för att läka världen och de faktiskt inte spelar någon roll om du får pengar eller inte! Fast de egentligen bara är avundsjuka för att du vill upp nå något. MEN JAG SÄGER DIG=KÖR IGÅNG! DU KOMMER GARANTERAT ATT FÅ EN KICK! :D Då du är den ända som gör de du gör! Den ända som som gör Din dröm! Din dröm kan ingen annan göra! Din dröm är speciell och den är skapad för dig! Den är skapad för dig för att du är speciell och passar för den drömmen! Du passar perfekt! JAG SÄGER BARA "OJ!" VAD DU ÄR SKAPAD FÖR JUST DEN IDEEN, DEN TANKEN! HÅLLER DU INTE MED? JUSTE! STRID FÖR DEN DÅ! :D

Gör de hjärtat säger! Lyssna på de och följ de! Dina vänner vet inte vad ditt hjärta säger så därför ska du inte lyssna på deras framtid för dig! Vänner är bra att ha som stöttare och bolla tankar med. Men låt dem aldrig hindra dig! Samhället vet inte vad ditt hjärta vill så låt de inte hindra dig! Bara du vet vad ditt hjärta vill!

/Susanne

söndag 10 augusti 2008

Öde?

Tror jag på ödet? Nej, nej! Jag tror på Guds perfekta plan! :D
/Susanne

Vad händer med mig?

Alltså de är lite knäppt. Förut har jag inte kunnat gråta på jättelänge när jag lixom faktiskt vill gråta. Jag kunde lixom inte få fram tårar så att säga.. fast jag ville de.. de var lixom slut på tårar. Jag kunde aldrig gråta till filmen och har inte förstått varför man gör det häller.. lixom de är ju bara en film! eller hur?
Men nu på senaste tiden faktiskt, nog sen jag såg Passion if the christ då jag grät jättejättejättemycke kändes de som.. bara satt och skakade och grät och bad a, så gråter jag ändå ganska ofta till filmer.. men bara när jag är själv.. Jag har gråtit till "mamma vid 16" och idag grät jag till "Det näst bästa" jag lixom känner mera medlidande med karaktärerna.. båda filmerna har ju mycket med relationer att göra.. problem innom relationer och livsval.. hm.. de är ofta sånt jag påverkas av.. de är de jag tycker är intressant att höra. Om folks relationer. Jag höll nästan på att gråta lite på timmernabben när en tjej pratade om sin uppväxt och samtidigt så ville jag skratta för att hon hade en sån skämtsam ton i sin berättelse.. m. De ska jag fundera vidare på och komma tillbaka om .. relationer och livsval..sånt är häftigt..

Vad mycket punker jag gör! och nästan ingen styckeindelning! Fy skäms på mig!
/susanne

torsdag 7 augusti 2008

31/7 2008

En sak slog mig idag. jag är i norrland och idag åkte vi för att hälsa på min kusin Mikael och hans fru Jill i deras sommarstuga. De var på vägen dit som jag tänkte "Vilken tur att det finns en ratt när vägen svänger." vilken tur att de finns en ratt när vägen svänger. Meningen översätts enkelt till "Vilken tur att Gud finns när livet tar en annan riktning." Gud är med oss hela tiden! Han lämnar oss aldrig! Han älskar oss förevigt och skulle aldrig sluta! ALDRIG! han älskar dig för mycket för att överge dig! Be till honom när det känns som livet tar en annan riktning. Det är inte svårt alls. Låtsas som att du ber en kompis om en tjänst och lägg till "Amen." på slutet så ska du se att allt ordnar sig. Mitt liv ordnade sig. Jag vet inte hur de bara gjorde de. Jag kan se skillnaden som jag aldrig trode skulle komma. Jag kan märka en skillnad i min personlighet, hjälpsamhet och inställning till livet och alla dess små varelser. Gud har hjälpt mig mer än jag kunnat ana. Jag är aldrig ensam och de är de bästa med Gud.

Om jag inte var kristen skulle jag inte äns tänka på Gud men nu är jag de och då tänker jag på det. Jag är aldrig ensam! OCH DET SÅ SÅ SKÖNT!!!!!!!! i allt de svåra är de bara att luta sig tillbaka och andas och komma ihåg att Gud är med mig. Han hjälper mig så fort jag ber om de. Han bär mig i alla svåra tider. Jag vandrar aldrig ensam. BOKSTAVLIGEN! :D, Gud är med mig på skolan och på jobbet. När jag sover skickar han sin änglavakt för att vakta mig. Han finns alltid med mig i mina steg tack och lov! De är de bästa! jag är aldrig ensam. de är jag evigt tacksam för! Och vet ni vad som är så bra med att vara evigt tacksam?! Jo att jag får leva förevigt! De blir perfekt! Jag är evigt tacksam och jag får leva i evighet! Då blir man glad för de är som att ge tillbaka något till Gud. Sin eviga tacksamhet i Evigheten! Jag blir iaf väldigt glad!

/susanne

7/8 2008

Alltså, de är inte så länge sen den fånigt, enkla, självklara, uppenbara tanken slog mig! Jag är jag. Jag är bara jag. Jag är bara susanne! Jag vet inte hur många gånger man önskat att man räkte till lite mera. Hjälpte till mera och offrade allt! Men du liksom jag är bara du. Klart man tycker man är tråkig och ospeciell och alla andra är så bra och snällt goa hela tiden! Men du är bara du. Jag vet inte hur jag ska förklara riktigt. Men eftersom du har varit du hela livet så tycker du ju självklart inte att du är speciell och din humor och personlighet är något eller hur? men jag ska säga dig något som du säkert har hört många gånger förut. Du är du och ingen är bättre på att vara du än du! Du är du! Du är DU! Du vet vad du kan göra och inte kan göra! ingen vet vad som händer i ditt huvud utom du och Gud.

Du duger som du är. De är allt jag vill säga. Du behöver inte ändra dig för att vara bra. För du kanske inte tycker att du räcker till med e gör du! Dina vänner älskar dig för den du är! Gud älskar dig för den du är. Glöm aldrig de. han älskar dig så oändligt mycke!! Just dina tankar och gärningar behövs på jorden! de var ju därför han skapade dig! För att du har en speciell plats här på jorden. I Guds hjärta! Du är älskad som du är. Även om du inte tror de eller ej. Fråga din bästa vän eller helt enkelt Gud om du inte tror dem! För Gud ljuger aldrig för att verka bra. För Gud är sigsjälv!

/susanne

27 Maj 2008

Jag har inte sovit så bra de senaste nätterna. Jag har gråtit över saker som har försvunnit, saknats eller förändrats i mitt liv. De gjorde mig förändrad i skolan och de sociala livet. Först trodde jag att de var för att jag mörblerat om och sängen nu står på den plats där mamma berättade att pappa var död. Att platsen var "dödens plats." Därför har sängen aldrig stått där förens nu.

Men sen kom jag på varför jag gråtit. Varför jag inte kunnat sova. De var för att allt var förändrat. De är snart slut på nian. De är början på något nytt och okänt. De stressar mig inte. Jag lyssnar på ny och "annan" musik. Ja, jag har till och med köpt en ny väska. Allt är annorlunda. De gjorde mig annorlunda och känslig. Jag ville ha något som var gammalt och bekant. Jag tänkte snart gå och sova på soffan för att bara få något välbekant. Jag var desperat!

Då kom värmen innom mig. Jag kom på något som var som vanligt! Gud! Käraste godaste Gud! Gud är som han alltid är och alltid kommer att förbli! Gud!
Leendet spred sig på mina läppar och jag suckade lätt. Nöten var kläkt! Gud är som vanligt och de tackar jag för. Nu äntligen kan jag sova igen!

/susanne

onsdag 6 augusti 2008

De var min morgon. 6/8 - 09

Okej, den här morgonen har inte varit kul... så jag måste bara berätta om den. Jag somnade i går kväll runt kanske 11-12 med boken Pemberley i handen, fortsättningen på stolthet och fördom fast skriven av Emma Tennant, ganska fin bok faktiskt.. jag har svårt att lägga ner den. Men tillslut så var mina ögon på halvstång och ville verkligen sova! Så jag somnade.. med pjamaströja och mjukisbyxor på. vaknade igen vid 5. Då var de soluppgång. Gick på toa och drog ner rullgardinen. Det var väldigt fint på himlen och man skulle väldigt gärna bara vilja ränsa bort alla hus och träd och lägga dit havet istället! Iaf, jag hör syrran gå upp för jobbet och då vet man att den är strax över 5, och jag kan inte somma! KUL! Ligger vaken och läser lite mera ur Pemberley tills syrran går till jobbet, "nej nu måste jag faktiskt få sova!" Ber en liten bön om att jag får sova länge och gott.

Ungefär vid 10 tiden vaknar man av att Morbror Gert börjar borra i badrummet precis brevid mitt sovrum. "ÅHNEJ" Gud kan de inte få bli lite tyst igen.. jag är ju så trött!" och så blev de.. och när man precis är på väg att somna så BRUUUUUUM!!!!! Golvet vibbrerar igen! BAAAAAJS!!!! De kändes som att han borrade i väggen... "jaha kul. Snart ramlar väll tavlan ner och fotöljen går itu. underbart... - inte. Men lite glad är jag eftersom att brorsan har arbetsuppgiften att konka sten och betong från tvättstugan, kanske hjälper honom lite senare.

blanda det med lite mera frukostbröd äventyr!

a, de var min morgon.. Kanske försöker överrösta med lite piano senare. Kanske går ut på promenad och sätter mig på en sten och läser lite. Hur var din morgon?

PUSS FRÅN SUSS!

måndag 4 augusti 2008

21/6 08

Gud ser ut för mig, ungefär som anden i Mio,min Mio. Stor, skäggig och lite ovanlig. En som hittar mig i kallaste, mörkaste natten i en ödslig och folktom park. Som tar tag i mig och för mig till en annan plats. där någon älskar mig och alltid vekat träffa mig. Som saknat mig och alltid har mig(oss) i sina tankar. Gud är god! Jag är hans. Susannne, Hans Susanne.

För hur liten jag än är så ser Gud mig!