16/2 -09

I lördags var det konfirmations lördag och shit alltså årets konfirmander är så underbara och vackra! Smarta framförallt och jag gillar dem verkligen! :D

De var alltså på alla hjärtans dag och jag och Matilda skulle hålla i andakten och vi tänkte ju då prata om kärlek. Inte vilken kärlek som helst utan Guds!

Matilda pratade kring jesaja 49:15 (Tack Malin för det bibelordet!)
Jag pratade kring 1 kor 13:4-7 och tänkte säga lite om vad jag pratade om :)

1 kor 13:4-7
"Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten,
inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk,
den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten,
men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den,
allt hoppas den, allt uthärdar den."

Alltid när jag har tänkt kring "Jag älskar dig" så har jag tyckt att man måste bevisa något. Precis som Jesus gjorde när han dog på korset. Han bevisade verkligen sin kärlek när han dog och då har jag blivit så nervös när jag vill säga när jag älskar någon för att jag inte bevisar det tillräckligt mycket. Därför är jag jättedålig på att säga de och blir också jätterädd när andra säger det till mig.

De var väll typ i torsdags då jag grubblade över de här och kom på att de handlar ju inte om vad jag gör! Det handlar om vad jag känner i hjärtat. Det spelar ingen roll om jag sjunger högst eller läser mest bibel för att tro handlar om att känna och älska Jesus i hjärtat för mig.

Sen kommer många tankar så som "Men tänk om jag inte älskar Jesus då? Vad är de egentligen jag känner och kan jag älska Jesus lika mycket som han älskar mig?" Men de där spelar ingen roll för de viktiga är att vi vill hitta Jesus och vi vill älska honom och bli mera som honom. Det viktiga är att vi försöker!

/Susanne