Vart är Gud i det jobbiga dagarna?

Vem har inte känt sig nere? Vem har inte känt sig ensam? De har jag, de har nog alla. Ibland så blir synen på Gud så otroligt annorlunda då. Man tänker att Gud borde står och räcka ut handen för att dra upp oss där vi är alldeles ensamma i mörkret.

Varför ser vi då inte Gud står där uppe och sträcka sin hand? Vart är han? Är han bara där när jag mår bra? Vart är han någonstans när jag behöver honom i mina sämsta dagar?

Han är där. Du ser honom bara inte av en anledning. Den enkla anledningen att han är längre ner än dig! Han är bakom och knuffar på. Du märker de inte för att du alltid tittar upp på allt de bra. Men bakom dig där händer det saker! Gud skulle aldrig någonsin stå där uppe! Aldrig! Då skulle de vara som att han aldrig är där du är! Att han finns där allt är bra. Men Gud finns i det jobbiga också! Han är i våra hjärtan, han är med oss inte ovanför! Han är med oss i det dåliga vi är i. Med oss och knuffar på. Han tittar inte upp själv han knuffar upp dig! Så att du ska må bra! Allt för att han älskar dig!

/susanne